Annie (från min första kull – även den, precis som Åsas www.perrotrizza.com , helt outvärderad och totalt oplanerad ur hälsoaspekter – trots det den allra bästa tänkbara såklart) fyllde 11 år förra veckan. Min lilla prinsessa börjar bli stor.
Prinsessor ska förstås ha prinsesstårta. Barnen får faktiskt tårta när de fyller år. Jag är så brutal att jag inte firar hundarnas födelsedagar. Ingen tårta och inga extra godsaker. För att de är hundar och inte förstår att de fyller år.
Ibland blir man lite djup och funderar på varför man gör olika saker. Varför läser jag en fruktansvärt svår mattekurs som nästan tagit knäcken på mig? Varför sliter jag ut mig och jobbar, pluggar, tar hand om barn, sköter hundar, tränar lydnad och spår, kör barn på agilitykurser och till stallet, föder upp valpar, skriver perroblad, sitter med i en styrelse vars arbete inte uppskattas osv????
Svaret är ju att alla problem är till för att lösas. Det är väl därför jag kastade mig över matte (även om de problemen är väl häftiga emellanåt – men det lutar åt att jag kommer att klara även andra tentan och få ut mina 30 poäng). Jobba måste man, barnen har jag skaffat och dem älskar jag över allt annat. De är mitt liv, min näring, min glädje – men också hårt jobb och stort ansvar. Hundarna då? De är min hobby. Min enda hobby, mitt andningshål, en stor glädje, utmaning och kärlek. Valpar? Lika så. En lidelse. Så fruktansvärt roligt. Euforiskt. Och hårt jobb. Nu lääängtar jag efter små svart/vita sötnosar. Undrar om det växer sådana i Bellas mage… Valpar som har något att tillföra rasen, friska, glada, mentalt bra valpar. Förhoppningsvis. Några garantier finns ju aldrig, men i fokus står mentalitet, hälsa, arbetsvillighet och exteriör.
Sammanfattningsvis; jag gillar nog att jobba. Jag gillar att ha mycket att göra. Jag älskar min familj. Hundarna är ”bara” hundar, men jag älskar dem inte mindre för det – det innebär dock att de inte får tårta. Allt ouppskattat arbet lägger jag ned för att det är roligt. Jag gör så gott jag kan. Uppskattas inte det är det väl bara att beklaga. Tur att jag hade kul under tiden.
Hoppas att alla förstår att vi lever i ett fritt land där vem som helst gärna får bjuda sina hundar på tårta varje dag. Mina får ingen, men det betyder inte att det är fel att ge dem. Bara att jag inte har energi att göra någon eftersom jag lägger all energi på jobb, plugg, barn, man, hundar, hem, träning (nej, inte min egen kropp – hundarnas) och underhåll av relationer av olika slag .
Det var kloka ord ! Härligt att du kämpar på och struntar i gnällspikarna !!
Livet blir så mycket lugnare när man kommit över på dösidan 50+ : – ))
Om det nu kan vara nåt att se fram emot ??
Ha det gott vännen !
Du kloka människa. Självklart uppskattar dina hundar träning mer än tårta! Nytta sammanfaller med nöje – ovanligt.