Jag är inte mycket för att vänta. Det ingår inte i min livsfilosofi att behöva vänta. Fort ska det gå. Och saker som ska hända skulle helst ha skett igår.

När man väntar på valpar får man vänta i godan ro. De kommer när de kommer. Precis som barnen gjorde (jag minns de 4 dagar jag gick över tiden med Linda – de längsta 4 dagarna i mitt liv, jag stickade tröjor på löpande band kommer jag ihåg…).

Här är Bella med sin sista kull. Fortfarande blöta. Mmmm. Så gosigt!

Salsa är på dag 58 från första parningen. Blossom på dag… 51 sådär. Om jag räknar rätt. Det blir till att vänta lite till!