Min lilla mormor fyller år idag. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om min mormor. Hon är lite speciell, för trots sin ålder har man alltid kunnat prata om vad som helst med henne (tja, inte längre, för hon hör rätt dåligt).
Idag fyller lilla mormor inte mindre än 98 år. 98 är en ganska aktningsvärd ålder. Mormor är pigg i huvudet – men syn och hörsel hänger inte med. Inte armen hon bröt för några år sedan heller. Hon bor på ett äldreboende i Stockholm där hon troligen är bland de äldsta och absolut piggaste.
Många besökande till de boende passar på att prata med mormor – eftersom hon är den enda som det är värt att prata med… Enligt henne själv ;-)) Lilla söta mormor!
Nyligen hade vi faktiskt en ännu äldre herre i släkten. Tja, i Olas släkt alltså. ”Farbror Harry” (Olas mammas farbror) blev 105 år, så när som på ett par dagar. Han hade bestämt sig för ”att 105 är alldeles för gammalt – så gammal vill ingen människa bli”. När Alicia var 1 år och Harry 101 sprang de runt och körde skottkärra (eller ”rullebör” som det heter här nere) modell x-small (lagom för ettåringar) på gräset hos svärmor. Jag blev helt trött när jag såg på!
Varje dag gick Harry en hyfsat lång promenad till biblioteket för att läsa. När han var 103 och hade fått en pacemaker tyckte läkaren att han kunde ta bussen hem, eftersom backen upp var rätt brant. Harrys kommentar till det var; ”Men det är väl inte lönt att vända när jag är mitt i backen och kommer på det”. Otrolig man! Full fart in i det sista. Endast några veckor på slutet blev han sängliggande – helt enkelt för att han bestämt sig för att han inte ville mer.
Man hoppas ju att man får leva ett långt och rikt liv. Men det förutsätter förstås att man håller sig frisk! Både mormor och Harry är bra förebilder. Grattis lilla mormor!!
