Blogg

Blossom är tillbaka! Under har skett förut, men detta är helt otroligt! Så’n lycka!!!! Efter 5 dygn ensam i ovissheten kom hon tillbaka med både kroppen och huvudet i behåll.

Puss matte! Jag är glad att vara hemma igen.

Jag åkte till Staffanstorp igen (efter att ha tillbringat i stort sett hela gårdagen och natten där – vi var hemma 3) och tog med mig båda hundarna – efter tips från Yrsa Franzén.

Eva och jag vandrade med Bella och Chilli runt området där hon setts till senast och lät dem lämna dofter. Efter ett tag ringer det en man och tipsade om att han sett henne. Vi kastade oss i bilen och åkte dit med hundarna. Vi fick Bella att skälla och hundarna att leka – det lockade fram Blossom ur snåren. Hon kom fram till mig när jag kallade och bjöd på köttbullar och korv.

Som ni säkert förstår har glädjetårarna sprutat. Jag var bara tvunget att åka förbi och krama Helene och Roberto på hemvägen. De har varit med och letat hela tiden. Stefan och Eva har förstås letat mest – dygnet runt. Själv har jag varit där så mycket jag bara kunnat (med tre barn och en valpkull).

Cocos blev överlycklig när hon fick träffa sin mamma.

Dagens hjälte är alltså Bella. Hon lockade fram Blossom från sitt gömställe. Ååå älskade Bella – du är världens bästa hund!!

Vi var 8 personer och 5 hundar som sökte igenom Staffanstorp i går kväll och i natt. Klockan 3 gav jag upp. Då hade hon bara skymtats som hastigast en gång när hon sprang över en väg – kanske 100 m från min bil, som var fulladdad med mat, korv och köttbullar och med bagaget öppet. Eftersom det var jag själv som såg henne börjar jag undra om jag inbillade mig. Jag hoppades på att hon skulle känna doften av all mat och komma.

Någon hade ringt vid 17-tiden och sagt att de sett henne vid idrottsplatsen. Troligen låg hon och tryckte där i närheten hela dagen. Hon gömmer sig på dagarna och springer på nätterna. Att hitta henne är som att leta efter en nål i en höstack.

Vid midnatt bröt ett rejält oväder ut. Jag var i andra änden av Staffanstorp (mot vad vi utgår ifrån) och det kändes som om mullret och blixtarna jagade mig. Jag hittade en färsk hög mitt på gatan. Vem skiter mitt på gatan utanför ett hus? Kanske någon mer än Blossom, men ägaren hade förhoppningsvis plockat upp det.

Vi är helt slut allihop. Sömnbristen och oron gör sitt. Att vi inte ätit ordentlig mat sedan i onsdags gör också sitt. Godis är väl inte helt näringsrikt (fast igår åt jag en liten bit pizza också – vi har inte ro att laga mat).

Kanske får vi mer tips när reportaget i kvällsposten kommer och det framgår att det väntar en hittelön… Detta börjar gå på psyket!