Jag satt och letade bland gamla bilder och hittade den här skabbiga hunden som just kommit i en trälåda från Spanien. En liten tunn räka… inga muskler, sårig, lång tunn nos och med en doft som jag inte varken kan eller vill beskriva. 
Det är ganska svårt att tro att detta är samma hund bara sex månader senare – efter en kull på nio valpar.
Och så här ser hon ut nu.
Söta Blossom! Här har hon visserligen lite mer päls, men jag lovar att det är väldigt mycket mer hund också. Mer muskler, mer massa, mer av allt! Och betydligt mer väldoftande. T o m huvudet har vuxit på bredden och nosen känns kortare. Just nu är hon faktiskt oerhört vacker i sin mattes väldigt beslöjade ögon.
Detta är en hund som inte mår bra om hon inte aktiveras. Hon behöver daglig ”hjärngympa” – och det får hon. Det är den stora fördelen med att ha barn. De ser alltid till att aktivera hundarna, även om det inte finns tid för en runda till klubben.
Blossom har en egen ”agilitybana” i huset. Över soffan, upp i nästa soffa, över soffbordet, runt trappan, upp på den höga pallen och runt igen. Fördelen är att hon är väldigt duktig på att koppla av också. Annars hade det blivit jobbigt!
Tyvärr har det där med kosten och motionen inte givit önskat resultat på de tvåbenta…
