Ibland får man stanna upp och konstatera hur lyckligt lottad man är. Att ha vänner är en gåva.
Idag hade vi träff på Järavallen. Jag kom iväg kl. 10 hemifrån, körde två trötta tjejer till stallet, vände och åkte till Järavallen – sådär 35-40 min försenad.
På plats (när jag kom, helt speedad, eftersom jag inte sovit på natten, stressat halvt ihjäl mig på morgonen och hade alldeles för många söta valpar och trevliga valpköpare på plats för att kunna fokusera + stackars valpintressenter som jag inte hade ro att prata med. Ledsen för det!) var Helene och höll i träning för alla träningssugna. TACK, TACK, TACK för att du tar hand om mina valpköpare och hjälper dem som är i behov av stöd. Vad gjorde jag utan dig? Tack!
Helene och Cocos – i bakgrunden skymtar Lotta.
Med på träffen var bl a
Kerstin, Mats och Cazper
Ingrid och Fido 
Maria och Nana (som är dotter till Fido)
Petra och Charlie
Louise och Dicho (jag samlar på snygga bilder på Louise…)
Björn, Gina och Neo
Jag måste nog börja fundera på vad jag inte ska göra i fortsättningen.
Sedan i torsdags har jag flängt runt som en galning. Torsdagen var det som jag tidigare skrev akuten och ridhuset, fredag valpning i Halmstad (sent hemma), lördag ridning, skjutsa till Staffanstorp, fest på kvällen (hemma halv 3), söndag stallet, perroträff, stallet, skjutsa Linda, handla… osv. Är det konstigt att jag ser fram emot att vila upp mig på jobbet imorgon…
Man kan kanske inte göra ALLT. Inte ens jag kanska kan göra allt… man blir så rysligt trött och sönderstressad i magen…
Några av dagens bilder som Doen har tagit. Imorgon ska jag åka och lukta lite på dem igen. Jag behöver åka dit ofta så att Mezzi känner sig trygg när de flyttar hit runt påsk.