Jag måste erkänna att mina hundar har det väldigt trist just nu. Med mig i alla fall. Jag är irriterad när jag går ut för att det tar för lång tid innan de gör vad de ska, för att den vanliga rundan känns längre än vanligt och VÄLDIGT mycket kallare, och för att kylan inte ger sig. Snön regnade bort, men vad hjälper det när temperaturen envisas med att ligga på 3-4 minusgrader…
Idag var det inomhusagility. Inte på ridhuset utan i vardagsrummet. T o m Bella tyckte det var ok. I brist på bröd tar man limpa… Blossom hoppar runt metern i höjdhoppning. Bella stoppar strax över 60. Hitch hoppar strax under metern. Den här ponnyn, som är lika stor som Hitch, har vunnit SM i hoppning. Då hoppar de 135 cm. Här är hindret 150 cm. Det är väldigt högt för en ponny som mäter 145 i mankhöjd. Och en meter är väl minst lika högt för en hund som mäter 45 cm i mankhöjd!
Kanske man borde träna lite i ridhuset. Nu när vi har tillgång till det. Störningen är i alla fall annorlunda och det är en utmaning.
Kan den här borde ju vi kunna… En minishettis med dryga 70 cm i mankhöjd. Obetydligt större än Blossom, men hoppar garanterat inte på långa vägar så högt.
Jag längtar efter värme. Om åtta dagar vänder det. Då blir sakteliga dagarna längre igen. Finns det hopp kommer säkert värmen också, även om det dröjer.
