Oj, oj, oj vad jag har farit på sistone…

Igår var det dags för Norsk Vinnarutställning i den stora mässhallen i Lilleström utanför Oslo. Katarina skulle följa med som resesällskap – och eftersom Annie fyllde 15 i lördags så ville jag inte åka förrän i sista stund.

Vi firade Annie med att åka till Malmö med hennes kompisar och köra el-gokart i en inomhushall. Ola och jag var ofina nog att köra snabbare än ungdomarna (om inte Ola kört snabbare hade det nog varit pinsamt, racingförare som han är), men Annie höll foten tungt på gaspedalen och sladdade in strax bakom mig smiley.

Efteråt åt vi sen lunch på Casa Mia – mysig italiensk restaurang i Malmö.

Annie hade bestämt sig för att sova borta på natten, så när Katarina och jag körde henne till kompisen fortsatte vi till Oslo. När vi kom fram kl. 2 på natten insåg vi att det bästa vi kunde göra var att försöka sova några oroliga timmar i bilen. Kl. 7 började utställningsfolket rulla in på parkeringen och det var dags för en morgonrunda.

När vi åkte hem vid lunchtid på söndagen – och eftertanken kom – blev det fnissigt värre. Vem släpar med en gravid väninna, sover på en parkeringsplats, sladdar in i utställningsringen, packar ihop och åker de dryga 50 milen hem igen – samma dygn??? Jo, jag. Katarina hävdar att jag väljer galna valpköpare så att jag själv inte skall framstå som udda smiley.

Men jag åkte hem med en Norsk Vinnare, norskt cert och cacib, så det var mödan värtsmiley. 27 anmälda hundar – 16 tikar varav 6 champions. Kändes gött att vinna smiley.

När jag packade ned klänningen hade jag inte provat den efter tvätten. Hm… den hade krympt!!! Shit vad kort den blev!!

Wilma har åkt hem till sin familj igen, men kommer förhoppningsvis tillbaka runt jul för att vänta in sin valpkull. Ola kommer nog att sakna henne under tiden.