Ja, nu för tiden blir det så långt mellan besöken på klubben, så nu måste jag ha bildbevis med mig hem för att någon skall tro att vi tränar…

Rutan börjar sitta. I alla fall om jag inte får för mig att byta riktning… Vi får väl hoppas att Bella tror att det alltid är samma riktning som vi tränat när det väl blir tävling… Ett och annat skall blir det emellanåt, jag tror att det kommer av två skäl; att hon blir väl taggad och när hon blir osäker.

På bilden står hon visserligen väl nära konerna, men I rutan.

Hoppet går bra, men hon tycker det är så sanslöst kul att det är svårt att få henne att hoppa tyst.

Sedan är det mest finslip kvar. Positionerna kan bli bättre under fria följet, läggandet kan bli snabbare, hon tuggar fortfarande lite på apporten och är inte tillräckligt snabb in till sidan. Men det börjar på att ta sig! Vi får väl se om jag hinner med någon tävling i år – målsättningen var att få en etta i tvåan under förra året… Nu har jag sänkt målet till att starta i tvåan när jag känner att vi har en chans att få ett förstapris… Undrar om det verkligen är ett mål?! Jag är glad för att platsliggningen ger hela 40 poäng – det är nämligen hennes allra bästa moment. Hittills har hon aldrig rest sig – varken under träning eller tävling (hoppas hon inte börjar med det nu bara för att jag skrev så…).

Nåväl, hon är oerhört lättmotiverad och maken till lättbelönad hund finns inte. JÄTTEKUL att träna med! Ska försöka få tid till det oftare. Fina, fina Bella – världens bästa träningskompis!