Blogg

Barnen är lite upprörda över att Hitch inte fått pryda ett enda julkort. Ok. Det fick vi väl råda bot på. Julafton i stallet betyder godsaker och julpussar.

Vi hängde upp knäckebröd och morötter i boxen. Hitch var väl inte jätteimpad av julmössan, men med lite hösilage i munnen teg han och led.

Tjejernas julkort.

Bella och Blossom fick inslagen leverpastej i små paket under granen. Bella provade att öppna det första, medan Blossom åt allihop med pappret på… det var mer effektivt så Bella övergick till det även hon. Det var en intressant morgonrunda…

Jag har vågat vägra en massa saker i mitt liv. Cigaretter, droger, shopping etc.

Det senaste jag vågat vägra väldigt länge är facebook. Men nu är det över. Kennel Aberlours finns på facebook.

Tro dock inte att jag kommer att hänga där för jämnan. Det har jag inte tid med. Och bli inte ledsen om jag inte besvarar er vänförfrågan. Det hinner jag inte så ofta. Jag har ett ganska fullspäckat liv, och värre blir det till våren när det förhoppningsvis är ”valpsäsong”. Om man vill ha kontakt med mig så mailar man eller ringer. Jag går inte att nå via facebook.

Däremot har jag upptäckt att det är en ovärderlig källa till information. På gott och ont… Akta er barnen, morsan ser och hör vad ni gör…

Jag måste erkänna att mina hundar har det väldigt trist just nu. Med mig i alla fall. Jag är irriterad när jag går ut för att det tar för lång tid innan de gör vad de ska, för att den vanliga rundan känns längre än vanligt och VÄLDIGT mycket kallare, och för att kylan inte ger sig. Snön regnade bort, men vad hjälper det när temperaturen envisas med att ligga på 3-4 minusgrader…

Idag var det inomhusagility. Inte på ridhuset utan i vardagsrummet. T o m Bella tyckte det var ok. I brist på bröd tar man limpa… Blossom hoppar runt metern i höjdhoppning. Bella stoppar strax över 60. Hitch hoppar strax under metern. Den här ponnyn, som är lika stor som Hitch, har vunnit SM i hoppning. Då hoppar de 135 cm. Här är hindret 150 cm. Det är väldigt högt för en ponny som mäter 145 i mankhöjd. Och en meter är väl minst lika högt för en hund som mäter 45 cm i mankhöjd!

Kanske man borde träna lite i ridhuset. Nu när vi har tillgång till det. Störningen är i alla fall annorlunda och det är en utmaning.Kan den här borde ju vi kunna… En minishettis med dryga 70 cm i mankhöjd. Obetydligt större än Blossom, men hoppar garanterat inte på långa vägar så högt.

Jag längtar efter värme. Om åtta dagar vänder det. Då blir sakteliga dagarna längre igen. Finns det hopp kommer säkert värmen också, även om det dröjer.

Traditionsenligt firades Lucia på Ridhuset även i år. Alla mina flickor var med i arrangemanget. Linda som ridande Lucia, Alicia som ridandet tärna (dock inte på Hitch som straffade ut sig på genrepet då han stegrade sig över mitt huvud och skenade iväg… efter att han varit på rymmen ur hagen två gånger – riktigt stökig var han!) och Annie som sjungande tomte.

Det är oerhört stämningsfullt med alla hästar och ljus.

Småluciorna var söta som socker och sången var vacker. Annie sjöng ”Julen är här” solo

intet öga var torrt.

Och här har vi då den ridande tärnan och den stolta Lucian.

Jag snodde ett schema över arvsgången hos prcd-PRA på finska vattenhundsklubben. Hoppas att det går att tyda trpts att det blev litet. Föräldradjur till vänster i bilden, valparna till höger. Överst två fria hundar som får endast fria valpar osv.

Who is the owner of theese dogs? Roberto (my dear friend Helene’s husband) met them at Fuerte Ventura last week, and the owners told him they knew me (they were Brittish). Beutiful dogs. Who ownes them?

Efter moget övervägande bestämde jag mig till slut för att testa Bella och Blossom för prcd-PRA – trots att jag länge tänkt att ”Nej, inte ett test till! Vi målar in oss i hörn och har snart inget att använda”.

Men så tänkte jag om. Tänk om båda är bärare och är parade med bärare. Hur många blinda hundar kommer jag då att ha i min uppfödning så småning om? När tanken väl börjat snurra i huvudet var det lika bra att veta. Nu vet jag och behöver inte fundera mer.

Det visade sig att jag hade väldig tur. Blossom är fri medan Bella är bärare. Eftersom Bella har valpar med åtminstone två fria hanar – Pelle och Chanto så är ingen större skada skedd. Gordo – som var pappa till Blossoms första kull – var med all säkerhet bärare, därför är det jätteskönt att veta att Blossom är fri. Men nu fortsätter testandet om jag vill veta. Hälften av valparna är bärare och hälften fria om statistiken stämmer.

För den oinvigde är prcd-PRA en ögonsjukdom som gör att hunden blir blind när den blir äldre. När vet man inte för det är olika för olika raser. Sjukdomen är ärftlig och båda föräldrarna måste bära på anlaget för att valparna skall kunna bli sjuka. En anlagsbärare blir aldrig sjuk. Mer om detta finns att läsa bl. a på Finska vattenhundsklubben, optigen.com och laboklin.de.

Jag fick fler bilder från Spanien idag av Malin som var med mig. Här är en av de sockersöta valpar vi hade med oss hem. Håll med om att det är tilltalande med sommarbilder…

Och så ett par bilder på Ankla – en av favoriterna i Ubrique.