Blogg

Jag hade tänkt att valparna skulle stanna i sovrummet till söndag. Det gick ju inte! Wilma blev tokglad när lillebror med barn kom på besök och vägrade vara på annan våning än vi andra – och brorsbarnen gick ju inte att hålla från sovrummet där valparna var.

De fick flytta till en provisorisk liten hage under trappen (eftersom valprummet är gästrum för närvarande). Toppen tyckte alla!

Jag har längtat efter att träffa mina söta brorsbarn. Tiden då jag var idolen nr 1 för mina barn är slut, så det är så himla skönt att kunna vara VÄRLDENS BÄSTA FASTER. Det låter elakt med faster, men jag är nog rätt snäll. Barn uppskattar när man kommer med STORA skrymmande och högljudda presenter . Föräldrarna brukar hålla sig för skratt. Idag var vi på busfabriken och lekte järnet (läs: barnen lekte, Jonas och jag fikade). Albin är 8 och Alva 5 (snart 6). Söta som socker och helt underbara! Följer mig som skuggor när de är glada och trevliga och bara att lämna ifrån sig när de är trötta och sura .

Borta bra men hemma bäst… och som valparna hade vuxit på två dygn!!! Det blev en trevlig helg i Linköping/Norrköping med givande föreläsningar och förfärlig kvällsunderhållning (melodifestival… jag säger bara SUCK, Björn Ranelid). Tack för trevligt sällskap, Maria Holmgren. Linda och jag bodde hos hennes ”styvmamma” (dvs hennes pappas f.d. fru – vi har lite märkliga familjeförhållanden ).

Nu är valpisarna snart redo att flytta ur lådan i sovrummet in i hagen i valprummet – men först måste skräprummet förvandlas till valprum… (Katarina, du skulle ju städa ditt rum…).

Men innan det sker är det annat som behöver göras. Ikväll ska jag hämta Charlie som imorgon skall få träffa en potentiell familj. Håll tummarna att det går bra! Och på onsdag ska jag träffa Tequila. Det var jättelänge sedan vi sågs! Nästa år är det kanske hennes tur att bo här och då vill man ju att hon skall känna oss.

På onsdag kväll kommer lillebror med familj (och får bo i skräp-/valprummet) – och sedan är lovet slut . På söndag får flytten ske helt enkelt – och då kommer Björn och inspekterar. Du tar väl med dig kameran?

Ska försöka ta lite bättre bilder (kanske får lite hjälp nå’n dag…) – men här kommer i alla fall lite 2-veckorsbilder!valp 1: tik med lång svansvalp 2: hane med stubbsvansvalp 3: hane med stubbsvansvalp 4: tik med stubbsvansvalp 5:hane med stubbsvans valp 6: tik med stubbsvans

Nya valpfoton kommer. Jag behöver bara lite hjälp – de är svåra att fota själv.

Besked kom från Laboklin på det märkliga provsvaret. Plötsligt var hunden bärare och inte affected. Felet tror de beror på ”kontaminering” (dvs felaktig hantering som gör att annat dna kommit i kontakt med provet) och skyller det på hundägaren…

Hur tänker man nu???? Vågar man anlita Laboklin igen? Är de testsvar jag fått tidigare rätt? Hm….

I morse sågs världen med nya ögon! Som lärare är det inte lämpligt att ha favoriter – men i valplådan tar jag mig friheten att ha det! Det råkade bli mina favvisar som var först .Valp 6 (tik) och valp 3 (hane) såg ut så här:

tik 6hane 3 – störst i lådan, fantastiskt huvud!Wilma har nu börjat lämna lådan ibland och följer gärna med ut och går (om vi inte går så långt). Hon är väldigt stolt över sina små!Hela svarta gänget vid mjölkbaren.

Vi har tyvärr inte fått något svar från labbet ännu…

Lite orolig blev jag när det gick dygn efter dygn utan att Jenny Åström hörde av sig. Eftersom hon ringde i början av veckan, mellan två häftiga värkar, har jag såklart bara väntat och väntat. Som om det var jag som skulle ha barn… det var snart 11 år sedan sista gången och det kommer INTE att hända igen. Men när någon som står en nära går igenom jobbiga saker återupplever man gärna sina egna smärtor i fantasin. Löjligt. Jag har aldrig haft en maratonförlossning på flera dygn. Min längsta var den första. Då var jag 3 timmar på förlossningsavdelningen… Men nu har jag i alla fall väntat oroligt i flera dygn.Jätteglad blev jag såklart när hon hörde av sig i torsdags och berättade att han kommit. ÄNTLIGEN!! Lilla sonen som tog så lång tid på sig att se dagens ljus. Så FIIIIN!! Magen har gått under arbetsnamnet Rune – men jag tror nog att han får heta något annat . STORT GRATTIS Jenny och Fabian!! Som jag tänkt på er!

Vi gör en massa hälsotester på våra hundar. Hade vi gjort liknande tester på oss människor var det nog inte många som kunde skaffa barn. Tur vi slipper det .

Det senaste i raden av tester som jag gjort är att jag prcd-PRA-testat mina avelshundar (prcd-PRA är en av många sjukdomar som kan göra våra hundar blinda). Dessa tester har jag gjort för min egen skull. För att jag ville veta när jag började undra. Majoriteten var bärare, några fria. Jag hade nog tur som en tok att Blossom visade sig vara fri eftersom samtliga av de 3 hanar som är pappa till hennes valpar visade sig vara bärare.

Döm om min förvåning när det dyker upp en ”affected” valp i en av hennes kullar. En fri hund kan omöjligt lämna en affected. Labbet bekräftade ärftlighetsbilden ovan.

Genast börjar man leta fel. Har jag gjort fel? Har labbet gjort fel? Eller kan det helt enkelt bli så??? Svar på den väldigt svåra frågan har vi inte ännu, men labbet har kört om Blossoms test och säger att de är säkra på att hon är fri. Hanens test är också omkört och skall stämma. Nu återstår valpens… Det har vi väntat på i 1,5 vecka – vi börjar bli lite otåliga…

Jag började såklart fundera i banorna – har jag blandat ihop Bellas och Blossoms test? Eller har labbet gjort det? Deras test skickades samtidigt. Men Bella har lämnat 4 bärare med fria hanar. Det finns ingen möjlighet att Bella är fri. Blossom har lämnat 3 fria och 3 bärare så långt vi vet, vilket statistiskt sett följer bilden för arvsgången.

Självklart kan den mänskliga faktorn vara inblandad – och då finns det ju en förklaring. Tyvärr innebär det väl att jag från och med nu är lite skeptisk till resultaten. Hur kan jag lita på dem… Och om sådär 10 år vet vi om våra ”affected”-hundar insjuknar, innan dess testar vi en sjukdom som vi inte vet bryter ut. Men för mig räcker det att en hund blir blind för att det skall vara värt besväret.

Laktritstrollen blir snart en vecka! Nya bilder finns på deras egen sida http://aberlours.se/McCartneykullen%201v.html.

I september gjorde Shandi debut i utställningsringen. Dömde gjorde Ingrid Olsson, uppfödare av Cocker och Släthårig Foxterrier under prefixet Brightwood’s. Döm om min förvåning när jag på hennes hemsida uder nyheter hittade ett inlägg från ”Lunds BK 17/9”:

”Minnet från denna utställning är annars den 5 månader gamla tiken av rasen Perro De Aqua Espanol, ABERLOURS SHANDI. Hon var så välbalanserad, med utmärkt temperament och med ett flyt i steget som kunde gjort vissa cockrar avundsjuka!
Matte blev nog lite imponerad då jag även framhöll hennes utmärkta pälskvalitet, där lockarna inte får vara längre än 15 cm, och ska vara lockig, inte vågig eller krullig.
Det var med glädje jag senare på dagen gjorde henne till BIS-valp!
Se foto under VINNARE.”Hon var enastående fin och trevlig den dagen. Hon har vuxit och blivit lite ”tonårsgänglig”, men hon har kvar sitt härliga temperament och sin vackra päls. Lite ”tonårsfjantigt” rädd för hundar har hon också blivit. Lite väl tramsig tyckte jag hon var när hon blev rädd för Anna Stridhs underbara 12-veckorsvalp Soñador…