Det låter som om jag har problem att få tiden att gå. Tvärt om. Den räcker inte till.

Här om dagen klippte jag en pappichi. Eller chipappi kanske. Huruvida den borde klippas vet bara ägaren, och det skulle den. Jag glömde att fota innan, men om man tänker sig papillonpäls, fast väldigt lurvig, så är det nog nära. Stor lejonman hade den. Fast det är historia smiley .Han var väldigt söt och trevlig, lilla Elvis.

Sedan har Anna, världens bästa fodervärd, varit här. Jo, ni är toppen alla ni andra också, men en av Annas oändliga kvalitéer är att hon bor så fantastiskt nära, vilket innebär att hon kan vingla in på kvällsrundan. Trevligt med ”thékompis” – och TACK Anna för schemat du gjort och för all mat du köpt åt oss!

Självklart hade hon Buster med sig.Igår var det uppfödarträff. Vi var hos Karin, som har varghundar och Galgo Español (eller spansk greyhound som det stod i den oerhört roliga hundboken vi tittade i – där stod också att en perro är lättlärd men kan bli arg på barn… och en cavalier passar bäst för soffan i stadslägenheten). Hennes hundar är coola!Vad man inte ser är att det ligger två galgo i andra änden av hörnsoffan. Tufft att få plats själv!Vackra Areza.

Idag har Annie hopptränat Lucas. Sååå duktiga de var! Söta Fia, som äger Lucas, frågade Annie om hon ville ha Lucas till låns och rida honom hur mycket hon vill, hoppträna varje onsdag och tävla när hon känner sig redo. Gissa om jag har världens lyckligaste dotter…

Zoë är kvar tills imorgon. Alicia gråter blod när hon åker hem. Idag åkte de buss till stallet, Zoë och tjejerna. När de kom fram passade Zoë på att äta sig mätt på hästbajs, pussa alla hästmänniskor i ansiktet med bajsig tunga, skrämma slag på en engelsk bulldog, sno en halväten godispåse av Annie och kissa på läktaren. Vilken talang hon är!