Min annars supersociala hund, som på BPH för två veckor sedan fick 4 poäng av 4 möjliga på ”glad i människor” i första momentet (när hon hoppade på både testledare och publik och skulle pussa dem i ansiktet), blev idag helt plötsligt livrädd för domaren i Hässleholm.
Inte så att hon morrade eller så. Nej, när damen reste sig i sin fladdriga klänning fick hon en rejäl utskällning av Shandi. Hm… En annan domare hade troligen slängt ut henne direkt. Den här vänliga belgiska damen (Liliane de Ridder Onghena) satte sig ned, pratade med både mig och Shandi och sa att ”if you just practice she can win everywhere – I really like her, but you know…” Ja, inte 17 kan man premiera en hund som skäller ut en efter noter!
Jo, det var just det med practice. Jag har ju liksom inte tyckt att det behövts så värst… Men nu är det väl kanske hög tid att vänja sig vid fladdrande klänningar, regnrockar och annat läskigt.
Jag klämde väl ur mig att ”hon nog var rädd för hennes klänning”. Då undrade hon om hon skulle klä av sig… Haha. Ja tack, sa jag – neeeej sa ringsekreteraren oroligt 
.
Kritiken kan jag väl inte klaga på direkt: ”1 year, scissorbite. This bitch offers an excellent breedtype but it is very difficult to approach. Nicely proportioned head. Correctly angulated front and rear. Well developed body. Moves well. Can earn the highest of honours if temperament improves.” Hon fick ett VG.
Känns ju lite nesligt eftersom jag alltid tyckt att hon har ett enastående temperament…
När hon pratade med mig efteråt och Shandi då passade på att pussa lite på henne sa hon; ”You silly dog!” Ja, ja. Det var ingen höjdardag precis, men domaren gjorde sitt jobb. Hon var väldigt vänlig mot hundarna. Att min hund inte kunde sköta sig var ju inte hennes fel direkt! Lite rolig var hon också när hon kallade mig till sig medan öppentikarna stod och väntade för att visa bilder på en väldigt trevlig belgisk hanhund som mycket väl skulle kunna passa Shandi. Hahahahaha.
BIR blev Tigidas Bonbon och BIM blev Aqualines Rio Grande. Stort grattis till dem.
Nu väntar andra äventyr. Molly har nog bestämt sig för att göra sig av med magen trots allt. Det verkar ta väldigt lång tid, bara…
Det var ju i alla fall en domare med humor! Det är verkligen svårt att veta vad en krulltott tänker och reagerar på. Det fick jag verkligen känna av på vår ”tävling” där Ginnis fick spatt fullständigt för att dagen efter fixa alla moment näst intill perfekt. MEN – det är väl det som gör hundlivet så spännande. Eller hur? Shandi är den mest gudomliga perro som finns i alla fall. Eller har det kommit någon ny de senaste dagarna? Fast Ginnis går inte av för hackor heller. Han roar i alla fall många.KRAM!
Man kan undra ibland vad som rör sig i huvudet på en perro. De slutar aldrig att förundra. Domaren är ju underbar, tror att jag ställde Loka för henne en gång i Visby.(på den tiden när jag fortfarande trodde att det skulle gå att göra det). Lycka till med valpningen.