I lördags var jag och Shandi och sprang vänstervarv på Älvsjömässan. Bilden ovan (som Hagar skickade till mig – TACK Hagar!) visar bästa tikklass, sista varvet. Maritas lilla Jodie vann. Grattis Marita. Som tur var åkte jag ändå hem med den vackraste och bästa hunden, trots att vi placerade oss som 2:a. Det kan väl ingen undgå att se smiley.

För det var mycket annat jag inte åkte hem med… Jag hade köpt en julklapp i Kungsbacka, som Ki hämtat och lämnat till Marita, som i sin tur tog den till Stockholm där den levererades till mig. Sedan glömde jag den i en kasse vid ringen, kom på det i Norrköping, fick panik och började tokringa…

Mia Joelsson hittade kassen, lämnade den till Jenny – som i sin tur lämnade den till Pia, som fick ta den till Skåne…

Kritiken glömde jag också. Den hämtade Sanna…

Hem kom jag, trots att SJ glömde skicka tågbiljetten, eftersom min älskade make har både racingförarlicens och bra bil (dubbdäck och fyrhjulsdrift).

Vad gjorde man utan goda vänner???

När jag summerar utställningsåret får jag väl ändå vara nöjd med 6 svenska cert, 2 svenska cacib, 1 danskt cert, 2 danska cacib och ett norskt cert och cacib. Tre gånger har hon inte placerat sig (i Hässleholm, Västerås och Visby) – och de gångerna har hon i ärlighetens namn inte skött sig. Vi har varit på fyra stora vinnarutställningar med många anmälda hundar. En vinst och tre andraplaceringar. Jag tycker nog att hon håller en jämn och hög klass min lilla prinsessa!

Nu har hon fått SNAGG och är liten, gosig och luktar gott. Men med en stenhårt musklad kropp. Jag är glad för att hon var mörkt brun även under den stora pälsen! Oavsett vad alla domare (och alla andra) tycker så är hon världens finaste för mig!

Fast de här två är nog ändå strået vassaresmiley. Våra fina prinsessor efter gårdagens häftiga julkonsert på Helsingborgs Arena.