och det kan bara bli bättre! Det började helt uselt. Eller 2012 slutade uselt är kanske en bättre beskrivning.

När jag skulle ta kvällsrundan vid strax före nio smällde det precis när vi gick ut genom grinden. En smäll som ekade mellan husen och fick det att pipa i mina öron. Bella och Wilma var bakom mig och klarade smällen hyfsat, medan Shandi – som gick framför mig – skrek och blev helt paralyserad. Självklart kom en smäll till, lika hög och tog den eventuella hörsel jag hade kvar – samt lamslog Shandi fullständigt.

Min skottfasta, roliga och fina hund blev ett vrak. Jag kan inte påstå att hon helt hämtat sig ännu. Wilma och Bella klarade sig tack och lov utan större men. Hela kvällen tillbringade vi i soffan med en skakande hund. Under dagen har hon inte velat gå på garageuppfarten, helst inte ligga i soffan och absolut inte gå ut på baksidan. Den kavata, kontaktsökande hunden ni ser på bilden från i somras är för närvarande borta. Jag hoppas innerligt att hon återkommer…

Det är inte bara hundar som drabbas. Många barn som flytt från krig lider de här kvällarna. Och många barn och unga får sina fingrar avsmällda (en av mina elever saknar några fingrar pga smällare).

Nu får vi se framåt! Wilma väntar valpar om en dryg vecka. Zoë väntar valpar om en månad. Det ska bli sååå mysigt! Idag ställde jag in valplådan i valprummet. Wilma var inne och inspekterade, men såg inte jätteimponerad ut. Hon växer för varje dag och det sparkar rejält där inne. Vad som döljer sig lär jag få veta ganska snart. Kalle på bilden är 11 månader imorgon och från Wilmas förra kull. En väldigt jämn och fin – och inte minst trevlig – kull som jag är jättenöjd med.

Jag önskar er alla ett GOTT NYTT 2013!!