Blogg

Tänk vilken tur jag har som har de allra finaste hundarna i världen, de allra bästa barnen och den allra finaste hästen. Därtill också världens bästa man.

Och vilken tur att det är så de flesta har det.

Varje gång man har varit på utställning och kommit hem lottlös är det viktigt att tänka på att det är så det är.

Jag inser att inte alla förstår att detta är världens finaste hund – men jag tycker ju det. Om jag hade varit domare hade det nog stått: Vackert huvud, utmärkt front, välanlagd skuldra, goda bakbensvinklar. Rör sig med utmärkt, vägvinnande steg. Enastående temperament.

Tur att man inte får döma sin egen hund

Ja, nu för tiden blir det så långt mellan besöken på klubben, så nu måste jag ha bildbevis med mig hem för att någon skall tro att vi tränar…

Rutan börjar sitta. I alla fall om jag inte får för mig att byta riktning… Vi får väl hoppas att Bella tror att det alltid är samma riktning som vi tränat när det väl blir tävling… Ett och annat skall blir det emellanåt, jag tror att det kommer av två skäl; att hon blir väl taggad och när hon blir osäker.

På bilden står hon visserligen väl nära konerna, men I rutan.

Hoppet går bra, men hon tycker det är så sanslöst kul att det är svårt att få henne att hoppa tyst.

Sedan är det mest finslip kvar. Positionerna kan bli bättre under fria följet, läggandet kan bli snabbare, hon tuggar fortfarande lite på apporten och är inte tillräckligt snabb in till sidan. Men det börjar på att ta sig! Vi får väl se om jag hinner med någon tävling i år – målsättningen var att få en etta i tvåan under förra året… Nu har jag sänkt målet till att starta i tvåan när jag känner att vi har en chans att få ett förstapris… Undrar om det verkligen är ett mål?! Jag är glad för att platsliggningen ger hela 40 poäng – det är nämligen hennes allra bästa moment. Hittills har hon aldrig rest sig – varken under träning eller tävling (hoppas hon inte börjar med det nu bara för att jag skrev så…).

Nåväl, hon är oerhört lättmotiverad och maken till lättbelönad hund finns inte. JÄTTEKUL att träna med! Ska försöka få tid till det oftare. Fina, fina Bella – världens bästa träningskompis!

Igår stoppade jag in en ljudbok i cd-spelaren, kopplade släpet och åkte iväg till Danmark för att hämta ett föl. Nej, vi ska inte ha någon mer häst, men det finns ju galningar som köper föl på andra sidan jordklotet och kattungar halvvägs till Amerika… Den här lilla skönheten plockade jag upp i Brenderup strax innan avfarten till Jylland. Hon kommer att bli prinsessa på Knoppbacka gård (www.tussberget.se) och troligen bli inriden av Pelle (hittade och snodde den här bilden från adressen ovan )eller möjligen Bombi. Virran och jag tippar på att hon kommer att bo i vardagsrummet…Håll med om att hon är helt bedårande.

Jenny, Nicole, Bombi och Vilja kom i natt och hann sova några timmar innan de for hem med den lilla sockerbiten. På vägen hem stannade de i Örkelljunga och hämtade nästa sockerbit – en kattunge.Hon är i alla fall inte undernärd! Vi passar henne gärna när det behövs. Annie är helt säker på att uterummet går precis lika bra som vilken hästbox som helst!

Fick en underbar länk av Jenny Linderoth

http://www.flixxy.com/labrador-dog-and-dolphin.htm

Titta och njut!

Look at this guy, Diane, isn’t he lovely??Two years in January, dark brown with a lovely head. Lindvattnet’s Fabian – Ozzy.

Igår var Helene, Roberto, Ola och jag på Malmö Arena och såg Björn Skifs. Snubben är 63 och svänger ett gäng! Vi konstaterade att Helene var yngst på stället (hon är obetydligt yngre än jag ) och att volymen var pensionärsanpassad – men showen var jättebra och ”the old man’s still going strong”.

Tack för en trevlig kväll, Helene och Roberto! Men glömde vi inte pianobaren… ?

Helene har varit i Tyskland och gjort Cocos till Internationell utställningschampion i helgen. GRATTIS!!Själv var jag i Strängnäs på ”Reunion” från skoltiden. 900 personer var där. När jag och min kompis Lena kom in tittade vi oss omkring och undrade vad alla gamla, feta, gråhåriga människor gjorde där… Hm… det var våra gamla klasskompisar. Välmaskerade. Tur att det bara var alla andra som blivit gamla…

Själv ser jag mig alltid så här. 1985 – men som om det vore igår. Eller…? Tycker inte mig se någon skillnad alls när jag tittar i spegeln. Jo, jag har slutat med läppglans och studentmössa och numera plattar jag håret emellanåt .

och dåligt tangentbord! Saknas det en bokstav här och där så är det för att tangentbordet j…las med mig. Tur att det bara är det som bråkar .

I helgen var det i alla fall perroträff på Järavallen. Ett antal glada människor och deras hundar slöt upp för en promenad och lite träning. Helene bjöd som vanligt på sina kunskaper – och den här gången körde vi lite uppletande.

Här väntar Donny, Chilli och Buster på sin tur:Nu för tiden blir det en och annan hästbild här i bloggen också. Idag är inget undantag. Klippmaskinen åkte fram igen och jag fick provat hästskäret som Marita skickade. Det funkade perfekt! TACK snälla Marita för alla prylar tjejerna fick. De trodde det var julafton!