Blogg

fast jag blev väldigt förvånad. Bella och jag var i Höganäs och tävlade lydnad. Tyvärr sista tävlingen för året och ingen chans att hinna med något Lp innan ev. valpar.

Platsen började med att en hund flög på en annan och kaoset var ett faktum. Tack och lov innan vi ens lämnat hundarna. Bella satte sig upp! Det har aldrig hänt innan. Men när vi la om dem, utan den olydiga hunden, låg hon som totalförstenad hela tiden. Spikrak med tassarna rakt fram och blicken fäst i mina ögon. Duktiga Bella! Tandvisningen gick förstås också galant.

Sedan började eländet. Trodde jag. Linförigheten blev det en 7:a. Vi fick gå jättelångt innan det kom några kommandon, så Bellas matte blev väldigt osäker. När tävlingsledaren sa halt tyckte jag att han sa march… osv. Nåja. Bella är alltid duktig men hennes matte behöver träna jättemycket. Ingen mer 10:a blev det. Någon 9:a och rätt många 8:or. Jag var beredd att åka hem utan att invänta poängen. Det var väl tur att jag stannade! Vi kom 4:a av 18 deltagare med 169 poäng. Det var oerhört mycket bättre än jag trott.

Vi får väl se om vi satsar på det där Lp:t till våren eller om vi kastar oss direkt på 2:an. Hunden har inga begränsningar, men matten har väldigt stora!

Nyklippt Bella på frostigt bord. Dräktig? Kanske. I alla fall nedbantad och i rätt bra form – även om fotot i vanlig ordning är osedvanligt dåligt!

Chilli var på besök hos oss i veckan eftersom Christina var i Paris. Hon blev ganska glad att se oss (nja det tog ett tag innan hon uppskattade Bella och Blossom, men det gick väldigt bra sedan), men väldigt mycket gladare att se Christina igen när hon hämtade henne.

Söta Chilli!

Det var två VÄLDIGT stolta föräldrar som tog ledig morgon för att åka till Rydebäcksskolan och se på årets Luciatåg. Lucian skulle sjunga solo, så vi var ganska förväntansfulla.

Hon kommer från en ganska musikalisk familj, men vi var ändå oerhört imponerade över skönsången! ”Julen är här” klockrent med ”Amy Diamond-varning”. Söta Annie, vad duktig du är!!

Så var det Busters tur att få ny ”vinterfrilla”.

Är han inte härlig?!

Alicia hjälper till att hålla den låååånga, ludna svansen…

Fast det kan ju vara svårt att se på bild hur glad och trevlig han är…

Efteråt var han inte bara glad. Han var trött också.

Söta Buster. Tur att du bor så nära så jag får träffa dig ganska ofta!

Lugnet har lagt sig. Hundarna är endast två till antalet och ordningen ifrågasätts inte. Maginfluensa slog till igårkväll och jag är hemma från jobbet. Såååå ynklig man kan bli!

Men lite effektfullt är det med en svart och en vit. Nja – det står i Bellas stamtavla att hon är svart/vit. Ser ni det vita hårstrået på bröstet? Det var en fläck när hon var liten. Nu är fläcken väldigt liten. Om ni undrar var Bella är så är hon den mörka skuggan till vänster. Det där med att fota svarta hundar…

Ossios var här och fick sig en klippning igår. Söt kille.

Blir magen bättre under dagen ska hundarna få gå varsitt spår i eftermiddag. Bad i havet blir det inte! Nu är de nybadade och luktar gott!!

Annie (från min första kull – även den, precis som Åsas www.perrotrizza.com , helt outvärderad och totalt oplanerad ur hälsoaspekter – trots det den allra bästa tänkbara såklart) fyllde 11 år förra veckan. Min lilla prinsessa börjar bli stor.

Prinsessor ska förstås ha prinsesstårta. Barnen får faktiskt tårta när de fyller år. Jag är så brutal att jag inte firar hundarnas födelsedagar. Ingen tårta och inga extra godsaker. För att de är hundar och inte förstår att de fyller år.

Ibland blir man lite djup och funderar på varför man gör olika saker. Varför läser jag en fruktansvärt svår mattekurs som nästan tagit knäcken på mig? Varför sliter jag ut mig och jobbar, pluggar, tar hand om barn, sköter hundar, tränar lydnad och spår, kör barn på agilitykurser och till stallet, föder upp valpar, skriver perroblad, sitter med i en styrelse vars arbete inte uppskattas osv????

Svaret är ju att alla problem är till för att lösas. Det är väl därför jag kastade mig över matte (även om de problemen är väl häftiga emellanåt – men det lutar åt att jag kommer att klara även andra tentan och få ut mina 30 poäng). Jobba måste man, barnen har jag skaffat och dem älskar jag över allt annat. De är mitt liv, min näring, min glädje – men också hårt jobb och stort ansvar. Hundarna då? De är min hobby. Min enda hobby, mitt andningshål, en stor glädje, utmaning och kärlek. Valpar? Lika så. En lidelse. Så fruktansvärt roligt. Euforiskt. Och hårt jobb. Nu lääängtar jag efter små svart/vita sötnosar. Undrar om det växer sådana i Bellas mage… Valpar som har något att tillföra rasen, friska, glada, mentalt bra valpar. Förhoppningsvis. Några garantier finns ju aldrig, men i fokus står mentalitet, hälsa, arbetsvillighet och exteriör.

Sammanfattningsvis; jag gillar nog att jobba. Jag gillar att ha mycket att göra. Jag älskar min familj. Hundarna är ”bara” hundar, men jag älskar dem inte mindre för det – det innebär dock att de inte får tårta. Allt ouppskattat arbet lägger jag ned för att det är roligt. Jag gör så gott jag kan. Uppskattas inte det är det väl bara att beklaga. Tur att jag hade kul under tiden.

Hoppas att alla förstår att vi lever i ett fritt land där vem som helst gärna får bjuda sina hundar på tårta varje dag. Mina får ingen, men det betyder inte att det är fel att ge dem. Bara att jag inte har energi att göra någon eftersom jag lägger all energi på jobb, plugg, barn, man, hundar, hem, träning (nej, inte min egen kropp – hundarnas) och underhåll av relationer av olika slag .

Jag har hört att det är inne att frisyrklippa och putsa sina perros. Hm…

I rasstandarden står ”klippningen skall vara fullständig och jämn och får aldrig bli en modellfrisering”.

Bella var i ärlighetens namn onödigt långpälsad – om än häftigt långpälsad och inte tovig.

När man har en hund som inte fäller och det börjar hamna tussar på golvet får jag nog! Då åker klippmaskinen fram.

Är det så här de ser ut när de är frisyrklippta?

Eller så här?Fruktansvärt! Så här ska hon se ut:

Helt klippt över hela kroppen, inkl. huvud med skär nr 3 som lämnar 13 mm (utom i ”armhålorna” där det satt några tovor, så där blev det lite kortare). Bella är fin i lång päls – men hon är underbart liten och gosig i kort! Och så luktar hon inte gammal sur disktrasa i skägget längre. Imorgon blir det ett välbehövligt bad – för båda damerna!

Igår var Chilli och jag och hälsade på hos Christina och Hasse i Höganäs. De är ”mormor och morfar” till Majken från Bellas första kull (Chillis bästa kompis) och vill gärna bli ”föräldrar” till Chilli.

Chilli såg ut att trivas som fisken i vattnet direkt, Johanna (lady of the house, Cairnterrier och snart 10 år) luktade på henne och sa OK då, du får väl komma in och Christina gav Chilli godis. När vi åkte fick Chilli stanna.

Vi åkte till Blossoms ”gamla” familj i Staffanstorp, där Alicia skulle tillbringa natten. Alicia, Anna och Julia (som flickorna i familjen heter) har blivit ”bästisar”. Vi hann väl inte mer än dit förrän Christina ringde och berättade att Chilli lyckats rycka sönder halsbandet och smitit… Hon kom inte när de kallade på henne och nu hade hon försvunnit.

SUCK. Inte en gång till! Men nu kan vi ju knepet. Knepet heter Bella. Bella kan skälla och hennes skall ”brukar” locka till sig rymlingar. Så även denna gång. Vi hann väl vara på stranden i ca 20 minuter innan Chilli kom gallopperande mot oss. Jättelycklig och jätteblöt. På vägen tillbaka hade hon bara ögon för Christina (och hennes älgköttbullar). Jag köpte ett nytt halsband på vägen dit. Vi får hoppas att det håller!

Älskade lilla Chilli. Du har det så bra i Höganäs och vi har det väldigt lugnt (och lite tomt) här hemma. Vi saknar dig, men det gör nog inte Bella och Blossom…

Det kom en hälsning från busiga Larzon (Aberlours Rocket Man) som bor i Duved/Åre. Vi hade lite snö här i några dagar (den har regnat bort nu) men de ser definitivt ut att ha mer!

Visst ser det härligt ut! Man blir sugen att hälsa på…
Jag skrev just till Ann, hur kunde jag skicka en så söt hund så långt bort…